Åttor för tur med sig

Åtta är ett lyckotal enligt kinesisk tradition, så det är kanske inte så underligt att man valt att lägga invigningen av OS till den 8/8 2008 kl 08.08 i Peking. Samma dag, i skuggan av mediebevakningen av OS, släpper den svenska konstnären Anders Weberg en 8 timmar 8 minuter och 8 sekunder lång film på fildelningsnätverken med namnet 080808.

- När filmen är nerladdad av en annan användare raderar jag filmen och allt material som använts till produktionen. Det finns inget original kvar.

Filmen existerar endast så länge andra användare väljer att dela ut den. Sedan är den borta för alltid. Anders Weberg kallar konceptet för flyktighetens estetik.

Att använda fildelningsnätverken som ett galleri är ganska unikt, men Weberg menar att det känns naturligt i en tid då gränsen mellan online/offline nästan är obefintlig. Det är nu inte första gången som Weberg släpper en film på det här sättet och sedan raderar originalet, utan det är fjärde gången. Det hela startade med ”Filter” (2006) och fortsatte med filmer som ”Transient” (2007) och ”Emphasis” (2008). Filmerna har fått en del uppmärksamhet och varit med på olika festivaler och utställningar runt om i världen. Att Webergs senaste film släpps samma dag som OS-invigningen är naturligtvis ingen slump och kan ses som en symbolisk markering för rätten att fritt sprida och dela med sig av information över nätet. En rättighet som inte är självklar i många länder, däribland OS-värdlandet Kina.

Denna flyktighetens estetik kan också tolkas som en kritik av det västerländska samhället. För trots att vi har demokrati och alla möjligheter i världen att dela med oss av åsikter och tankar, använder vi i många fall dessa rättigheter till att sprida ytligheter. Vi skapar information och åsikter som hastigt dyker upp för att lika snabbt försvinna i bruset och omedelbart ersättas av nytt material. Fördjupningen och det beständiga verkar ibland vara en brist i vårt samhälle. När filmen 080808 försvinner ut i fildelningsvärlden är den helt utlämnad till den tillfälliga efterfrågan och när den upphör att vara nyhetens behag sjunker filmen ner i glömskans domäner och försvinner spårlöst för alltid, eller gör den verkligen det? Webergs filmer kanske inte går att hitta och titta på om några år, men å andra sidan finns det mycket konst som bara existerar under själva uppförandet som teater och performance, men som ändå lämnar bestående intryck efter sig. Ibland är det inte varaktigheten som är det väsentliga i konsten utan spåren som lämnas kvar efter mötet.

/Mathias Jansson

Länk:

http://www.fildelningskonst.com