Naturen har en särställning i konsten, som inte kan överskattas. Naturmotiv är så vanliga, att det är svårt att föreställa sig hur denna väl använda genre skulle kunna erbjuda något nytt. För Ann Böttcher var detta i sig en utmaning, värd att ta på allvar.

– Jag är uppvuxen i ett skogslandskap, och började redan under min utbildningstid att teckna natur, mest som moment i en meditativ process. För människan har skogen ofta varit något man använt, antingen som symbol eller som råvara. Men man måste vara medveten om att även konstnären, i detta fall jag själv, använder naturen.

Ann ville samtidigt undersöka om det var möjligt att arbeta konstnärligt med landskapet i vår tid. I äldre perioders konst var landskapet en projektionsyta för konstnärens egen person och medvetande. Naturen blev helt och hållet en symbol, ofta med religiösa övertoner.

– Naturen har i många länders historia spelat en viktig roll för formandet av den nationella identiteten. Hitler försatt exempelvis aldrig ett tillfälle att låta sig fotograferas med skogslandskapet som bakgrund, och i 1800-talets USA hade upptäckten av den orörda vildmarken en central roll när man skulle markera sin egenart gentemot Europa.

Under en längre tid har Ann arbetat med att teckna olika slags granar, i vilka hon lagt in konturerna av figurer och situationer som är hämtade ur helt andra bildvärldar. Att hon valt granen som motiv är ingen slump. Den har en grundmurad roll i den romantiska natursynen och konsten.

– Somliga av träden har jag plockat direkt ur Caspar David Friedrichs målningar, och sammanfört dem med exempelvis figurer ur vår tids sagor och myter, som Snusmumriken och Pikachu. På så vis bryts vår vanemässiga upplevelse av naturen som konstverk, samtidigt som naturen åter blir ett konstverk.

Förra året reste Ann till nationalparken Yosemite National Park i USA. Parken kom redan på 1800-talet att förevigas av amerikanska fotografer och konstnärer som en urbild för det genuina, otämjda Nordamerika.

– Amerikanerna kände att de kunde sluta leta, de hade funnit vad de sökte efter, ett orört paradise med träd som var både högre och mäktigare än Greklands och Roms kolonner och kanske rentav äldre än den bibliska historien. Naturen hade givit dem en historia och ett kulturellt värde.

I vår lämnar Ann Konsthögskolan i Malmö, dit hon kom efter drygt 2 års studier vid Konstfack i Stockholm. På sin avgångsutställning kommer hon att visa en diabildsinstallation från just Yosemite National Park.

– Även detta verk, ”Yosemite National Park: A Recollection of Wilderness”, har samma meditativa karaktär som teckningarna. Jag vill att man ska få möjligheten att uppleva bilden av naturen, frikopplad från dess eventuella praktiska eller ideologiska funktion, även om man skall vara medveten om att alla naturbilder från 1800-talet och framåt också utgör ett gemensamt minne eller monument över landskapet.

Tanken på konstnärsyrket föddes tidigt hos Ann, men från början kretsade tankarna kring den romantiska konstnärsrollen. Senare växte insikten fram att man som konstnär kan förena en rad olika yrkeskunskaper och färdigheter.

– Nu har jag blivit övertygad om att konstnärsyrket egentligen är det ultimata yrket. Man kan vara både forskare, upptäcktsresande, filosof och hantverkare på en och samma gång. Det är oslagbart.


ANDERS OLOFSSON

[April 2003]



Tipsa en bekant om den här sidan