Konstperspektiv Webbmagazinet presenterar månadens konstskoleelev, en elev vid någon av landets högre konstnärliga utbildningar.

Det finns förmodligen lika många vägar till konsten som det finns konstnärer. Frida Tebus, som går andra året på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, hade från början inga tankar på att utbilda sig till konstnär.

– Jag började läsa på socionomlinjen vid Göteborgs Universitet för några år sedan eftersom jag intresserade mig för samhällsfrågor. Men efter en tid började jag känna mig alltför låst i en speciell roll.

Konsekvensen blev att Frida tog ett studieuppehåll, men inte helt och hållet. Hon började studera konst vid en förberedande konstskola, och år 2002 kom antogs hon till Kungl. Konsthögskolan.

– Att syssla med konst har hela tiden känts som ett andningshål, men samtidigt också som en mild form av egoism. Det tog ett tag innan jag kunde slappna av i att arbeta med konst. Jag tror att dagens rymliga konstbegrepp har fått mig att inse mer möjligheter. Att gå på Konsthögskolan ger mig tillfällen att testa och fördjupa mig i olika material och frågeställningar.

Frida har alltid intresserat sig för hur naturens krafter påverkar de strukturer som människan bygger upp omkring sig. Vi har ett behov att kontrollera naturen samtidigt som vi ofta står maktlösa inför den. I Konsthögskolans lokaler planterade hon och en kompis en gräsmatta, som fick växa fritt. Och i en utställning på elevgalleriet Mejan lät hon små grästuvor guppa omkring på en artificiell ”sjö”. Nyligen kunde vi se henne sätta spår på Kulturhuset. Här och var bredde pölar av isvatten ut sig, täckta med löv, jord och kvistar. Men när man studerade pölarna närmare såg man att de var tillverkade av genomskinlig plast. Frida arbetar gärna, både på idéstadiet och i praktiken, med möten mellan konstgjorda och naturliga material.

– Jag vill se vad som händer när man flyttar in naturen inomhus. Naturen har en egen kraft. Även vanligt gräs har en förmåga att överta och gradvis bryta upp den arkitektur som vi människor ofta tror varar för evigt.

Frida inspireras av konstnärer som exempelvis Joseph Beyus, Olafur Eliasson och paret Heather Ackroyd & Dan Harvey. Just nu arbetar hon tillsammans med en studiekamrat i ett projekt där huvudsyftet är att diskutera skapandet utifrån ett icke-konstnärligt perspektiv.

– Vi tycker att samtalet om kreativiteten lätt blir alltför snävt när det förs enbart av människor i konstvärlden. Den diskussionen behöver föras i allas vardag, och i vårt projekt är det meningen att människor som inte alls jobbar med konst skall få mötas i skapandet.

ANDERS OLOFSSON

[Januari 2004]

Tipsa en bekant om den här sidan