Nuförtiden lönar det sig sällan att söka efter konstnären i den välbevakade ateljén eller bland bohemkollegerna på någon sunkig krog. Sannolikheten är större att man hittar honom eller henne i möte tillsammans med formgivare och informatörer, eller i samspråk med politiska aktivister. Konsten har en gång för alla brutit igenom gränserna till världen utanför den själv, vilket gjort att den förmår tala till oss i situationer när vi minst av allt förväntar oss att stöta på den.

Leif Lindell gick ut Konstfacks magisterutbildning i konst våren 2003. Vid avgångsutställningen visade han projektet ”FemDefence”, ett starkt konceptuellt verk som ställer viktiga frågor både om relationerna i samhället och om konstens roll. ”FemDefence” har sin utgångspunkt i det våld som kvinnor utsätts för av män.

– När jag var i Amsterdam förra sommaren såg jag en film om hur en kvinna blir våldtagen och sedan via ombud tar hämnd på gärningsmannen, berättar Leif. Den berörde mig, men gjorde mig också förbannad därför att den skildrar kvinnan som ett värnlöst offer. Det tyckte jag var att falla in i ett stereotypt mönster.

Leif började fundera på om man genom konsten skulle kunna leverera en slags motbild till denna stereotyp. En bild där kvinnan i aktiv handling vägrar att låta sig förvandlas till offer.

– Jag fick kontakt med Anita Ingmarsdotter, som offentligt framfört idén om att skapa ett fysiskt skydd mot våldtäkt som kvinnan kan använda. Tillsammans med en barnmorska diskuterade vi oss fram till hur hennes idé skulle kunna förverkligas i form av en produkt.

Under processens gång lämnade Leif den traditionella konstnärsrollen och iklädde sig industridesignerns och marknadsförarens skrud.

– Som konstnär var det en spännande upplevelse att göra mig till medium för en annan människas idé och ge den en materiell gestalt.

”FemDefence” har mött blandade reaktioner. De flesta har varit positiva, men somliga har undrat vad Leif som man har att göra på feministernas ”planhalva”. Plötsligt blir frågan om verkets upphovsman viktig på ett sätt som i våra dagar sällan sker i konsten.

– Även om projektet ursprungligen hade som syfte att skapa en motbild har det kommit att vidgas alltmer. Jag vill gärna att det skall fungera som ett politiskt debattinlägg, samtidigt som jag är mån om att främja de konstnärliga kvaliteterna. ”FemDefence” har mycket att säga om konflikter mellan människor i allmänhet, inte bara de mellan män och kvinnor.

När Leif kom in på Konstfack 1998 var målet helt klart: att bli konstnär.

– Jag intresserade mig för konst redan i mycket unga år, och det intresset har knappast avtagit. Som konstnär har man utrymme att agera friare än många andra i en viss situation, vilket jag tycker att ”FemDefence” är ett bra exempel på.

ANDERS OLOFSSON

[Juli 2003]



Tipsa en bekant om den här sidan