Konstperspektiv Webbmagazinet presenterar månadens konstskoleelev, en elev vid någon av landets högre konstnärliga utbildningar.

Ibland kan vägen till konsten vara vindlande och lång. Och ändå så självklar. För en kort tid sedan utexaminerades Magnus Petersson från Konsthögskolan Valand i Göteborg.

– Jag kom in på Valand 1999, efter att ha gått på flera förberedande konstskolor. Innan dess hade jag jobbat både som kock och murarlärling.

Restaurang- och byggbranscherna kan tyckas ganska avlägsna från konsten, men det håller inte Magnus med om.

– På senare år har jag fått undervisa på olika konstskolor, och då har jag försökt få eleverna att förstå vikten av att använda sig av alla de kunskaper och erfarenheter de har, inte bara från konstens värld. Genom att föra in övriga intressen och specialkunskaper i arbetet med konsten, uppstår ett naturligt idéflöde och ett personligt färgat konstnärskap.

I Magnus intressesfär befinner sig, förutom konst, matlagning, byggnadsvård, sportdykning, arkeologi, historia, modellbygge, segling och mycket annat. Man behöver heller inte leta länge för att hitta spåren från alla dessa aktiviteter i hans konstnärliga skapande.

– Att få jobba med konst är egentligen ett stort privilegium. Jag ser konsten som en slags förlängning av barndomen, av leken såsom ett redskap för att gestalta och omformulera tankar intryck och upplevelser.

Magnus är i grunden målare, men under utbildningstiden har han – som många andra – experimenterat friskt med olika uttrycksformer och tekniker. På elevgalleriet Rotor ställde han ut modellen av en bensinstation, skalenligt utförd men ändå ”fel” på något sätt. Alla färger hade eliminerats, butiken var tom och reklamskyltarnas budskap lyste med sin frånvaro.

elevbild

– Jag kör ofta bil om natten, och då slås man av hur bensinstationerna symboliserar en slags trygghet, ljuspunkter i mörkret. Men här ville jag leka med tanken på det motsatta, den absoluta tomheten, Just tomheten, det övergivna rummet, är lätt att förknippa med icke-existensen, med döden.

I ett annat verk har Magnus använt sig av bilder genererade av data från en s.k. sidescan-sonar. Den ”avläser” världen under vattenytan, och skapar säregna fantombilder av sjunkna båtar och andra föremål.

– En del tror att det är bilder från rymden, kanske någon slags science fiction. Andra har funderat mycket kring ljussättningen, hur det har varit möjligt att belysa stora fartygsskrov i djupet. Någon belysning har inte förekommit även om det kan se ut så. Bilderna vi ser är inga optiska bilder, utan en återgivning utav vad ljudvågor har registrerat.

Magnus talar gärna om sina verk som ”mezzotintbilder”, som ett kompakt mörker ur vilket konstnären försiktigt plockar fram ljuset.

– Ofta har de något med existentiella teman att göra, med en teknik eller en kultur som börjar krackelera. När allt kommer omkring är jag nog något av en ruinromantiker...

ANDERS OLOFSSON

[Juni 2004]

Tipsa en bekant om den här sidan