Konstperspektiv Webbmagazinet presenterar månadens konstskoleelev, en elev vid någon av landets högre konstnärliga utbildningar.

Säg "Marie Heimer Åkerlund", och sannolikheten är numera ganska stor att någon svarar "jaså, hon med flygplanen". Maria går 5:e och sista året på Konsthögskolan i Stockholm, men det är få konsthögskoleelever som blivit så intimt förknippade med ett speciellt konstverk. Kanske är det inte så underligt. Maria Heimer Åkerlunds kopulerande stridsflygplan har på alla ställen där de ställts ut - från elevgalleriet till Andreas Brändströms och Jan Stenes projektrum och Sthlm Art Fair - väckt berättigad uppmärksamhet. De stora flygplanens parningsakt är på en och samma gång komisk och rörande. Många har haft svårt att förstå att det bakom detta tekniskt avancerade verk finns en ung kvinna. Maria har mycket att berätta om publikens reaktioner.

- En del tycker att det är ett macho-verk, eftersom det är tekniskt. Men för mig var det viktigaste att hitta ett sätt som kunde göra den mest tekniska av alla tekniker - krigsmaskinen - mer lik något mänskligt. Ibland ser vi på de avancerade vapensystemen som enbart teknik, utan att tänka på att de faktiskt skapats av människor.

Maria kom till konsten från en mycket varierad yrkesbakgrund. När hon sökte in på Konsthögskolan var hon inte ens säker på att det var konstnär hon ville bli.

- Jag såg utbildningen som en möjlighet att upptäcka min egen förmåga och vad jag skulle kunna utveckla. Några speciella förväntningar på en karriär som konstnär hade jag inte.

När hon med hjälp av teknikerna Micke och Pelle Höglund fick tillfälle att förverkliga visionen av de kopulerande flygplanen föll flera bitar på plats, inte bara för konstnärens själv.

- Ofta skrattar folk när de ser dem, men de flesta blir allvarliga efter en stund. När allt kommer omkring används ju tekniken ofta för att drabba andra människor som inte har tekniken på sin sida.

ANDERS OLOFSSON

[maj 2002]

Tipsa en bekant om den här sidan