– Min konst handlar om den andra sidan av vardagen. Där finns ett underbart bråddjup som man kan locka fram, så att världen blir spännande att vara i.

Jennifer Espling går sista året på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Vägen till konsten kom hon in på både av tillfälligheter och som ett resultat av saker hon hållit på med ända sedan barndomen.

- Jag har ägnat mig åt att bygga grejor ända sedan jag var liten, men det var först när jag pryade på Västerås konstskola som jag blev allvarligt intresserad av konst. Plötsligt mötte jag människor som ställde frågor ingen annan i samhället brydde sig om att ställa.

Efter drygt tre års förberedande konstutbildning antogs Jennifer till Konsthögskolan. Hon sökte med måleri som arbetsprover, men det är helt andra uttrycksformer hon utvecklat under tiden på ”Mejan”.

- Jag gillar att arbeta med föremål som kommer från ”den överenskomna världen”, den där vi alla deltar.

Hon har ett särskilt gott öga till plastobjekt av olika slag, ting som har egenskapen att vara massproducerade och funktionella. Hon utsätter objekten för hetta, vilket gör att de smälter samman i olika fantasifulla formationer. Ofta anar man deras ursprung, men ibland antar de skepnaden av vilda, förvridna landskap.

- Det är alltid spännande att smälta plast, för det är ett material med ett eget liv. Jag tycker att resultatet mycket väl kan liknas vid ett slags natur, men en annan än den som omger oss.

När hon besökte Bangkok förra året förstod hon vad det var hon sysslade med. Stadens enorma bestånd av halvfärdiga byggnader gav den karaktären av organism, en ständigt växande varelse utanför människornas kontroll. Just nu arbetar hon med ett helt annat projekt, inspirerat av Öyvind Fahlströms konkreta poesi. Hon har skapat en verkstad där ord och bokstäver jobbar, kompletterad med en en installation av en busslinje som tar dom dom till och från arbetet. En busslinje som också blir deras arbete.

- Ord och texter har alltid intresserat mig. Hos Fahlström hittade jag för första gången texter som utgick från ett konstruerat berättarjag, precis den situation jag tidigare bara mött i konsten. Det gav mig en kick, mycket mer än att se på hans bilder.

ANDERS OLOFSSON
[December 2002]

Tipsa en bekant om den här sidan