Det är sent på förmiddagen. Stillheten ute på mossen förstärks av den obefintliga vinden. Jag försöker höra något. Lyssna till stiltjen. Stannar inför de halvmörka mellanrummen i ett snår. Var är jag? Har jag varit här förut? Detta har jag i varje fall aldrig sett. ”Detta” är ett löv som bryter en grens horisontlinje lite längre bort. Se och fortsätta se. Följa med dagen. Samtidigt med de första regndropparna prasslar regnet mot löven och liksom bifaller min sympati med de nyckfulla väderelementen. Och allt som syns blir till inre bilder. Tillstånd, utrymmen, ljud, former, färger, rörelsehastighet och rörelseriktningar, tillblivelse och avtagande. Till och från möts i en slags ögonblicklig skärningspunkt mellan dessa aktiviteter. Nu är Nu.