Gustaf Helsing har genom vävtekniska experiment vävt fram ett eget uttryck för bildväv som balanserar varpeffekt med plockade bildelement för att förstärka det textilspecifika i den vävda bilden.

Han arbetar med självkritik som konstnärlig metod. Han har vävt ängsligheten för att hantera skam och hängett sig åt nostalgi som ett å ena sidan starkt material, å andra sidan använt för att väcka rädsla för det nya och främmande.

Sammantaget arbetar han med montage och reflektion som motstånd till det enkelspåriga, för att undersöka motsättningar mellan det konservativa och det progressiva.