Jag är konstfotograf och älskar det nötta och slitna, tecken på liv som finns kvar i bilden, där en människa har arbetat. Plåt i rostens alla färger och gamla kranar mot skyn. Den ruffiga industriestetiken i alla dessa former är poesi för mig. Dessutom utvalda delar av utställningen “Arven efter varven” om hur det var att arbeta på Göteborgsvarven på 70-talet under storvarvsepoken, och en och annan naturbild.