Helena Hanna Perminger bygger en fragmenterad värld där hybridobjekt talar om dystopiska narrativ, fascination för det outforskade, fobier för det naturliga och människans sårbarhet. Hennes arbete rotar sig i organiska material av djur och natur. Med lera, gips och andra material utvecklar konstnären former som väcker fascination såväl som obehag. I utställningen utforskar konstnären människans relation till den naturliga världen och emotionella responser inför det okontrollerbara.